FÖRSTA STEGET

Jag är 24 år. Jag började tycka att mina bröst var i vägen och jobbiga när jag var 18-19. Svårt att hitta kläder som satt bra och omöjligt att hitta BH, om man inte ville köpa en ful tantBH för 800:-. Jag fick skavsår på axlarna av BHn även om den hade breda band och det gjorde ont i huvud taget att ha BH på sig då man alltid pressade ner och det var aldrig någon som satt riktigt bra. Och ryggen tog så klart stryk.

Att betala en bröstförminskning för 40 000 - 60 000 kronor fanns det ingen budget för. Den enda chansen var att få den betald via landstinget. Men på något vis tvivlade jag att jag skulle ha tillräckligt stora problem för att få den betalt. När jag berättade för människor i min omgivning att jag ville göra en bröstförminskning så sa de flesta "men.. du har väll inte så stora bröst?". På något vis så lyckades jag klä mig helt rätt för att dölja så mycket av brösten som möjligt. Men på grund av alla kommentarer jag fick började jag tvivla ännu mer.


Men i juni 2011 tänkte jag att "vafan, jag måste ju i alla fall prova, jag förlorar ju inget på det". Sagt och gjort. Jag ringde till min vårdcentral, berättade om mitt problem och några dagar senare fick jag komma på ett läkarbesök. Det var en ung kvinnlig läkare som kollade lite snabbt på mina bröst, jag fick berätta om mina problem och varför jag ville göra en bröstförminskning. Läkarbesöket gick otroligt snabbt, ca 5-7 minuter. Läkaren sa att hon skulle skicka iväg informationen till plastikkirurgin på S:t Görans sjukhus och att jag eventuellt skulle få en remiss om de tyckte att jag var "en bra kandidat".


Ungefär 3 veckor senare fick jag en remiss och en tid hos en läkare på plastikkirurgin på S:t Görans sjukhus. Dit går man för att göra den andra och sista bedömningen. Jag var inte så nervös, för jag hade redan ställt in mig på att jag inte skulle få någon bröstförminskning. Men jag kom dit och läkaren mätte brösten, vi pratade lite gran om min hälsa och om brösten. Läkaren sa att jag fick operationen om jag gick ner 3 kilo, då man måste ha BMI 19-25 för att få en operation av landstinget. Vi kom överens om att jag skulle gå ner 3 kilo och sedan höra av mig för att boka en operationstid.

Jag var så glad att jag grät när jag gick därifrån! En underbar känsla. Att äntligen få bli av med de tunga påsarna! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0