Bröstförminskning

3 veckor gick fort. Några dagar innan operationsdagen började jag tvivla och fundera på om jag verkligen ville förminska brösten. Jag tror det är en ganska normal reaktion när det börjar närma sig och bli verklighet.

Dagen innan och på morgonen på operationsdagen tvättade jag mig med Descutan, det är kutan lösning som gör att man blir riktigt ren innan operation. Den finns att köpa på apoteket.

Jag hade tid kl 09.00 den 15 november. Jag hade med mig en vän som skulle hålla mig sällskap under dagen. Men när vi kom till sjukhuset fick vi informationen om att man inte fick ha med sig någon och att man inte fick ta emot några besök alls. Det kändes lite jobbigt, för då vart jag helt plötsligt ensam och kände mig lite utelämnad. Jag fick fylla i en hälsodeklaration och sedan visade en trevlig sköterska mig till mitt rum. Det var ett typiskt sjukhusrum med tre sängar, med skynken emellan. På min säng låg en vit rock som man knyter i ryggen, knästrumpor, skoskydd och en fin "sjukhusmössa" som man stoppar in håret i. Jag tog på mig kläderna och satte mig på sängen och väntade.

Efter en stund kom en sköterska och gav mig tabletter mot illamående och värk. Sedan kom en narkossköterska och berättade lite om narkosen. Sedan var det dags att träffa läkaren. Han ritade på brösten, vart de skulle skära och vi pratade lite om vilken storlek som skulle bli bra, det gjorde vi också på första besöket hos honom och kom fram till att en c-kupa skulle passa min kropp bra. Sen var det dags för operationen. 

Jag kom till sjukhuset strax före 09.00 och jag fick lägga mig på operationsbordet vid 09.40. En sköterska visade in mig i operationssalen, där det fanns två sköterskor. Jag fick klä av mig och hoppa upp på bordet. Jag fick en filt och en sköterska satte in en kanyl i min hand. Hon satte även EKG. Sedan sprutade de in sömnmedel via handen och jag fick andas i en mask och 10 sekunder senare sov jag som en prinsessa.

Operationen tog ca 1 timme och när jag vaknade var jag helt förvirrad. Men jag hade inte ont, det spände bara lite. Jag kollade ner under täcket och såg att det var ett väldigt litet paket som putade ut. Jag var inte så intresserad av att se dom utan det räckte att se att de var små så var det bra. Jag visste ju också att de kan se väldigt knöliga och snea ut den första tiden så det var kanske därför jag inte var så ivrig att se dom, då de i alla fall inte kommer att se ut så i slutändan.

I varje bröst satt en dräneringsslang. Det tyckte jag var otroligt läskigt och äckligt. Det var blod i slangarna som rann ner i en påse. Slangarna skulle sitta kvar till nästa dag så när man gick på toa fick man bära med sig dom, men vara försiktig för om man råkade rycka lite i dom gjorde det väldigt ont.

Efter en liten stund fick man kaffe och macka och jag började piggna på lite. Jag började också få lite ont men sköterskorna var noga att kolla om man hade ont så fick man smärtlindring direkt. Dagen flöt på och jag pratade mycket med tjejen i sängen bredvid. Hon var i min ålder och hade gjort samma operation. Vi kollade lite på tv och smärtan var hanterbar.

Mot kvällen började jag få ont och det tog lång tid innan tabletterna gjorde sin verkan. Jag sov över en natt på sjukhuset och det gick bra. Jag sov ganska dåligt då man måste ligga på rygg och jag var rädd att jag skulle dra i slangarna. Men det gick bra.

Morgonen efter väckte sköterskan mig kl 06.00. Då fick jag lite information om hur allt skulle skötas och vad jag fick göra och inte. Hon tog även bort slangarna, och det gjorde ganska ont men var mest en otroligt obehaglig känsla. Hon tog även bort kompressen från brösten och jag fick se dom för först gången. Jag tyckte att dom var jättefina! Men så klart kändes det som att det inte fanns några bröst kvar, men det gör det :) Sköterskan hjälpte mig på med en slags tunn sportbh som man ska ha på sig dygnet runt i början. Sedan ska man bara sova i den och ha en bra ordentlig sportbh på dagtid.

Dagen efter operationen hade jag ondare, men fortfarande ingen smärta man inte står ut med. Jag fick citodon utskrivet som jag ska ta var 6:e timme, en citodon och en alvedon. Jag blev hämtad på sjukhusen kl 09.00 och åkte sedan hem och vilade. Det var lite kämpigt att klara sig själv på man inte kan lyfta någon ting. Jag värmde en fryspizza i micron men insåg ganska snart att jag inte kunde skära den i bitar då bara en sådan liten grej blev för stor belastning. Men med en sax kunde jag klippa pizzan i bra bitar :) Det första dygnet insåg man hur mycket man använder bröstmusklerna.